Jag brukar inte skriva så mycket om känslor i bloggen, speciellt inte mina egna känslor då det känns som att jag blir så sårbar då. Det har varit enkelt att bjuda på de trevliga bitarna och ibland nämna att jag har en dålig dag men aldrig gå in på detaljer. Men idag ska jag göra ett undantag så att ni förstår varför jag försvinner lite ibland och kanske inte är precis som vanligt.
Jag har inte mått riktigt bra på hela våren. Det är inte så att jag har gått runt och ständigt varit ledsen men jag har på något sätt inte känt mig som mig själv. Jag har börjat tvivla på min egen förmåga att klara vissa saker, jag har känt mig felplacerad i många vardagssituationer och jag har börjat tvivla på vänskapsrelationer och allt detta har bidragit till att små händelser för mig har känts som stora katastrofer och jag har dragit mig ifrån personer som egentligen är bra för mig och tappat kraften för att göra en massa saker jag förut älskade. Jag vet inte om det kanske kan bero på att jag alltid har haft något att göra varje dag och bakat in bloggen i det och nu helt plötsligt är jag antingen helt upptagen på jobbet morgon till kväll eller helt ledig, det blir så varierande. Jag kan inte säga att jag har en lösning på det här eller att jag vet vad det beror på, men jag har bestämt mig för att ägna hela min semester på att jobba med min självkänsla och bara göra saker jag som jag mår bra av med min fina familj och pojkvän och hittills har det resulterat i att jag sett många saker ur ett nytt, bättre perspektiv men jag blir ändå ofta trött och deppig så det är därför det ibland bara har blivit ett inlägg om dagen. Det jag ville komma fram till är att jag älskar att blogga, det är min lilla frizon, så jag har inga som helst planer på att sluta men det kan bli lite glest mellan inläggen vissa dagar då jag inte mår bra och ibland kommer allt vara som vanligt. Jag hoppas att min semester kommer räcka till för det här och att jag kommer komma på vad det beror på, men under tiden ska jag bara samla energi och njuta. Jag hoppas att ni stannar kvar och hänger med på vägen!
