I alla mina inlägg om självförtroende och att man inte ska låta andra trycka ner en så försöker jag alltid få fram precis vad jag menar och ge bra exempel osv, men jag lyckas aldrig riktigt förklara. Nu har jag fått det perfekta exemplet!

Igårkväll ringde en tjej (tyckte det lät som en fnissande kompis bredvid också) och babblade på i ett jävla tag utan att jag visste vem hon var men det hon sa kortfattat var att jag var en hora. I de flestas ögon är det självklart att man blir superledsen i sånnahär situationer men det är det som är problemet då man egentligen inte har någon anledning alls att bli ledsen. Tänk efter, dom kallar mig hora. Det är inte så att jag har sex med många och inte heller så att jag tar betalt för det. Det betyder alltså att dom inte har något annat att komma med. Både dom och jag vet att jag inte är prostituerad, så hur töntigt är det då att säga det? Det är som att jag skulle gå till min pappa och säga att han inte alls jobbade med blommor utan som snickare och han skulle bli ledsen då? Kallar man någon hora så finns det inget annat att säga, då vill man bara försöka trycka ner någon. Men herregud, vem bryr sig ens om att göra sånt här? Hade personerna antingen sagt vilka dom var eller kallat mig något som bitch, falsk eller liknande som faktiskt är möjligt för mig som 17-åring i sverige. Då hade vi kunnat diskutera saken, men nu blir det ju bara patetiskt. Sedan kan man ju tänka att dehär personerna inte bryr sig då de är anonyma, men jag tror ändå att dom inser så det spelar ingen roll att ingen annan vet att just de är såhär, dom kommer veta om det själva.

Tänk er själva. Ni är sura på någon av en anledning (i detta fall tydligen avundsjuka) men det kan vara annat också. Skulle ni då få för er att ta reda på personens nummer och ringa anonymt och säga att denna person är en hora? Haha! Jag skulle aldrig i mitt liv få för mig att göra det, jag skulle inte orka anstränga mig! Och det är först när man tänker så som man verkligen förstår.

Som jag sagt förut så handlar sånthär nästan alltid som avundsjuka. Personer vet inte vad dom ska göra av den så dom måste försöka se till att personen de är avundsjuka på ser sämre ut. Allt dethär handlar inte om bara telefonsamtal utan allt! Kommentarer osv, det var bara ett väldigt bra exempel. Så, jag hoppas att ni förstår nu att när sånthär händer så är det inte ni som borde vara ledsna eller ändra på er. Det är de som skriver det då de är så pass missnöjda med sitt liv och sig själva att de tar sig tid att göra sånthär.

Det var faktiskt länge sedan jag fick sånnahär kommentarer och samtal. Det är härligt att veta att jag fortfarande är på topp, snygg och grym! Haha.

Nu får ni fan ta och sluta vara så jävla nyfikna. Visst jag kan förstå att ni vill veta anledningen till det som hänt, det är väl inget konstigt. Men ni måste förstå att det som händer just nu är grymt jobbigt, både för mig och Fanny. Jag tror Fanny är mer förkrossad än mig just nu, eftersom att hon lämnar någon som hon fortfarande har starka känslor för. Fattar ni hur jobbigt det skulle vara att lämna en person som ni älskar jääävligt mycket? Jag skulle aldrig klara av det. Men det gör Fanny, för hon är stark, och har en mängd självdisciplin. Så ni som tjatar om att ni borde få veta kan ju bara ge fan i det. Det som hänt har absolut ingenting med våra känslor, eller om nånting annat att göra.

Fanny väljer om hon ska berätta för er, visst, vi var ju världens sötaste par, det var vi ju(hehe). Men att ni tjatar drar ner jävligt mycket på Fannys krafter, så ju mer ni tjatar desto mindre bloggning bliré. Dels så vet ni INGENTING, så ni som får för er massa saker kan ju ta ut pluggen ni har i arslet och bara skita i att lägga er i våran situation.

Sen dessutom, ni som tror att jag köpte skjortan för att försöka köpa eller vinna tillbaka henne. Ni har ju helt fel.

Ciao. Förresten, no hard feelings. Vill bara banka in lite vett i era skallar, eller ska man kalla det moral(?).

EDIT – 15/3 – 15:30
När du skriver såhär så är det inte speciellt svårt att fatta vad som har hänt. Läsarna är inte helt jävla dumma i huvudet Fredrik, tänk på det. 
Det är inte som att du är den enda som fått sitt hjärta krossat, det är inte som att någon i din närhet dött, det är inte som att du fått någon sjukdomm, nej Fanny (och Fredric) du har det jävligt bra, men verkar inte fatta det själv. Föresten är det ingen idée om du svarar på detta eftersom jag aldrig kommer gå in på din blogg igen med tanke på att alla inlägg är präglade av självömkan.
Och inga fjäskande läsare som försöker stå upp för Fanny nu.

Till kommentaren ovan. Jag svarar för jag tror dig inte, du kommer besöka den igen, vare sig du vill eller inte.

Men bra, då kan ju du berätta vad fan det är som har hänt ifall du inte är så dum i huvet? Du vet ingenting, verkligen nada. Och det här är ett stort problem, ett problem som förr eller senare alla skulle försöka rätta till. Fy fan vad lack jag blir på dig ditt pissluder(ta åt dig). Självömkan, är du rolig eller, jag förklarar bara att folk ska ge fan i att tvinga fram ett svar. 

Ska man börja tänka som du gör så kommer man fan inte långt i livet. Då kommer man deppa över andras problem och inte ens egna. Visst, Fanny och jag vi har det jävligt bra, men man ska ju alltid sikta på att må bättre? Vilket hon gör. Så stick härifrån, du är ta mig fan inte värd att läsa den här bloggen jävla idiot.

Ursäkta för alla svordomar, men den här personen fick mig att gå berserk.