Det var flera år sedan jag bloggade såhär sent på kvällen men jag är inte det minsta trött och tusen tankar snurrar i huvudet. Tänk att jag om bara några veckor slutar på mitt jobb för att börja plugga något jag verkligen älskar och sedan om 2 månader lämnar Sverige för att bo på andra sidan jorden. Det känns lika roligt som det skrämmer livet ur mig, man vet ju aldrig i förtid hur det kommer att bli. Jag är en väldigt hemmakär person som älskar rutiner, traditioner och att ha koll på allt som komma skall och nu släpper jag taget om allt det samtidigt som jag släpper taget om mitt hem, min familj och mina vänner och bara kastar mig ut i … ja, det har jag ingen aning om!
Känslorna har verkligen gått som en berg och dalbana enda sedan i somras då allt detta bestämdes. Varannan vecka är jag så stressad så att jag knappt vet vad jag heter över allt som ska fixas med visum, uthyrning av lägenheten, försäkringar och biljetter och gråter stup i kvarten för att jag är så rädd för att lämna allt här hemma och varannan vecka går jag på små rosa moln och känner mig lyckligast i världen för att jag ska få uppleva allt detta, med min andra hälft dessutom. Jag tycker att det känns så sjukt roligt att vi verkligen ska till ett ställe och skaffa ett liv där precis som vi har ett här med jobb, lägenhet, umgänge och vardagsrutiner och vara där i flera år istället för att resa runt och inte ha någon fast punkt. Jag är också väldigt glad för att jag tänkte till lite i förväg och sa upp mig tills två månader innan jag flyttar så att jag verkligen har tid att resa runt och ha riktig kvalitétstid med alla jag älskar oavsett vart i Sverige de bor. Det blir en liten turné för min del helt enkelt!
Det kallas ju att man ”Gå ur sin bekvämlighetszon” och jag har aldrig, aldrig någonsin, ångrat mig när jag har gjort det förut. Det är när jag har gjort det som jag har haft de mest fantastiska upplevelserna och träffat de underbaraste personerna. Tänk så mycket jag hade missat om jag aldrig vågade. Så nu gör jag det, kastar mig ut! Jag hoppas att ni alla följer med mig på resan här via bloggen så har jag lite mer av ”hemma” med mig igenom er också (:
Jag följer med dig via bloggen, Fanny! Lycka till med allting. Det kommer gå super! 🙂
Vad glad jag blir 🙂 Tack!
Tycker det är så spännande och inspirerande att läsa hur du tänker och känner kring detta. Du är så modig som vågar liksom! Själv är jag väldigt långt ifrån någon så stor förändring i mitt liv av olika anledningar just nu, men det känns häftigt att läsa om någon annans ”resa” för förhoppningsvis gör jag något liknande någon dag. Ska även bli väldigt roligt att få följa med via bloggen, och självklart håller jag tummarna för att allt ska bli superbra för dig och er där borta! 🙂
Vad glad jag blir! Ja det är som sagt riktigt läskigt men inget jag tror att jag kommer sitta och ångra när jag är 80 liksom, haha. Det är nog bara att köra! 🙂
Tack för din kommentar 🙂
Fanny dina texter är så bra skrivna hela tiden! 🙂
Blir så himla glad! Tack! 🙂
Hej Fanny! Jag är i lite samma sits som du. Ska åka på utbyte till Perth (vilket är exakt dit du ska om jag förstått det rätt?:)) nu i januari och stanna i en termin. Det känns såklart skitkul att få en sån möjlighet, man kan ju liksom hänga på stranden varje dag och upptäcka nya platser och träffa roliga människor (och plugga såklart…) men det pendlar liksom från dag till dag mellan ”gaaah fan vad kul det kommer att bli” och ”herregud hur kommer det egentligen att bli?!” Tänk om jag inte får några vänner? Tänk om jag blir mobbad? Tänk om jag måste bo i ett skjul för att jag inte hittar någonstans att bo? MEN som du säger, varje gång man har gått utanför sin comfort zone så har det känts läskigt först men sen ändå blivit asbra, även om det kanske inte blev precis som man planerade (oftast t.o.m bättre!). Jag brukar tänka på vad som är det absolut värsta som kan hända (och då snackar vi inte om att typ bli uppkäkad av en haj eller nått sånt överdrivet. Är dock sjukt rädd för det haha). Men om det värsta som kan hända är att man verkligen vantrivs och det inte känns som att det kommer bli bättre, ja, då får man väl åka hem igen. Och så är det inte mer med det. Nu är det ju en lite (extremt mycket) större omställning för dig eftersom ni ska bo där ett tag, men det jag menar är att det värsta som kan hända oftast går att lösa och det är ingen idé att sitta oroa sig över sånt som händer i framtiden som man inte har någon kontroll över:) (Nu menar jag inte att lösningen på allt är att åka hem! Det kanske räcker att skaffa sig några roliga/mysiga rutiner, typ ta surflektioner (hallå! Vi kommer liksom att kunna göra det i FEBRUARI!) eller börja med yoga eller nått så att man får lite struktur på sitt liv och sin vardag. Rutiner is the shit!)
Så nu vet du att du inte är ensam om dina orostankar haha! Men du verkar ändå rätt sorts tänk om det hela, och du åker ju liksom dit med din pojkvän (kan det bli bättre?!) så det blir nog asbra det här:D
PS. Oklart vem jag egentligen försöker övertyga med det här, dig eller mig själv haha. Hoppas det hjälpte lite iaf;)
Hahahahaha, jag skrattade mig igenom hela din kommentar 😉 Du verkar lika nervös/överexhalterad som mig!
Jag skriver dig ett riktigt svar på mail 🙂 Kram!
Jag vet exakt hur det känns att flytta till andra sidan jorden, men jag är säker på att du kommer att älska det!!
Ja, Jag hoppas och tror det! 🙂
Jag vet precis vad du menar. För lite mer än ett år sedan flyttade jag till Chicago precis efter studenten. Allt jag hade kärt fanns hemma och jag var såå nervös i flera månader. Jag flyttade ju till ett okänt land och utan att känna någon. Men att åka hit är utan tvekan det bästa jag har gjort och jag får uppleva massa fantastiska platser och träffa underbara människor. Jag har blivit starkare som person och lär mig så mycket. Sånt jag inte skulle ha gjort om jag stannade hemma i Sverige. Vad jag vill säga är att du kommer inte att ångra dig och jag önskar er all lycka till! 🙂
Tack för din kommentar! Jo jag tror precis som du säger inte att jag kommer ångra mig och att det kommer vara helt fantastiskt! Jag vill bara komma iväg nu nu nu så att jag slipper den här nervösa väntan, haha.
Kram! 🙂
Hey Fanny!
So I have no idea what you wrote in this post, because when I translate Swedish in Google Translate it just spills out words in a random order so I can just try to guess what it means haha. But anyways, I wanted to leave a comment since you said you liked to read them 🙂 (And I guess it’s nice to get some feedback on all the hard work except for the page hits, words are better than numbers, right?) I’ve been reading your blog for almost two years now, and I never wrote anything before! So strange when I think about it now. Well, time to change that! I want you to know that your blog is one of my absolute favourites, I really love your photos – your sence for aesthetics and your style are really beautiful, and you sound like such a nice person writing. And I very much appreciate how much time and effort you put into the different categories your posts cover, from food to DIY ideas 🙂 I bet I’m not the only one who feels this way, checks in regularly and is just too lazy to write comments. I hope you have a nice day and that this’ll make you smile a little when you wake up 🙂 hugs from germany!
P.S.: I can’t wait to see pictures from Australia!
Hi Julia and thank you so much for your comment! It really made my day!
It makes me so happy to hear that you have been reading my blog for so long and are appreciating the different categories. I love to write about different topics but since almost every other blogger has a niche it sometimes makes me unsure if my readers likes it to. But, more is more! 😉
Thanks again for your comment, big hugs!
Du är så modig och du kommer inte ångra dig, bara lära dig! Australien är ett underbart land dessutom! Och du har ju en viktig trygghet med dig i din pojkvän, jag tycker det är så himla fint att ni gör detta tillsammans! Lycka till!
Tusen tack!
Ja det känns otroligt skönt att han är med, det gör nog en hel del väldigt mycket lättare 🙂
Kram!