Det var flera år sedan jag bloggade såhär sent på kvällen men jag är inte det minsta trött och tusen tankar snurrar i huvudet. Tänk att jag om bara några veckor slutar på mitt jobb för att börja plugga något jag verkligen älskar och sedan om 2 månader lämnar Sverige för att bo på andra sidan jorden. Det känns lika roligt som det skrämmer livet ur mig, man vet ju aldrig i förtid hur det kommer att bli. Jag är en väldigt hemmakär person som älskar rutiner, traditioner och att ha koll på allt som komma skall och nu släpper jag taget om allt det samtidigt som jag släpper taget om mitt hem, min familj och mina vänner och bara kastar mig ut i … ja, det har jag ingen aning om!

Känslorna har verkligen gått som en berg och dalbana enda sedan i somras då allt detta bestämdes. Varannan vecka är jag så stressad så att jag knappt vet vad jag heter över allt som ska fixas med visum, uthyrning av lägenheten, försäkringar och biljetter och gråter stup i kvarten för att jag är så rädd för att lämna allt här hemma och varannan vecka går jag på små rosa moln och känner mig lyckligast i världen för att jag ska få uppleva allt detta, med min andra hälft dessutom. Jag tycker att det känns så sjukt roligt att vi verkligen ska till ett ställe och skaffa ett liv där precis som vi har ett här med jobb, lägenhet, umgänge och vardagsrutiner och vara där i flera år istället för att resa runt och inte ha någon fast punkt. Jag är också väldigt glad för att jag tänkte till lite i förväg och sa upp mig tills två månader innan jag flyttar så att jag verkligen har tid att resa runt och ha riktig kvalitétstid med alla jag älskar oavsett vart i Sverige de bor. Det blir en liten turné för min del helt enkelt!

Det kallas ju att man ”Gå ur sin bekvämlighetszon” och jag har aldrig, aldrig någonsin, ångrat mig när jag har gjort det förut. Det är när jag har gjort det som jag har haft de mest fantastiska upplevelserna och träffat de underbaraste personerna. Tänk så mycket jag hade missat om jag aldrig vågade. Så nu gör jag det, kastar mig ut! Jag hoppas att ni alla följer med mig på resan här via bloggen så har jag lite mer av ”hemma” med mig igenom er också (: