Det är flera som undrar hur jag och Fredric träffades så här kommer en kopia på ett tidigare inlägg som jag skrev i sommras om det!

I slutet av Januari var jag på öppet hus på Jensen med min pappa. Jag var där och kollade lite innan jag skulle välja skola första gången. Vi gick runt lite där inne, jag pratade med lärare, fick kolla på böcker osv. Så kom min morbror för han ville också kolla lite så vi gick ut på gatan för att möta honom och när vi gick in så var det proppat med folk som försökte komma ut och in. Då såg jag en kille och fastnade helt för hans utseende. En sekund hoppades bara över i mitt huvud och jag kollade på honom. Han var längre än dem han gick med, var svartklädd och såg inte helt svensk ut. Sedan försvann han, och jag gick in och fortsatte kolla runt. Sedan åkte jag och pappa hem.

Dagen efter frågade mina kompisar om jag hade sett någon snygg kille och jag svarade ”ja!” och beskrev killen jag hade sett. Dem lyssnade noga eftersom att jag nästan aldrig reagerar på att en främling är snygg. Det är bara nåt jag inte gör. Går vi bakåt i arkivet kan ni även hitta att det står ”Snygga stockholmskillen”. Sedan gick tiden och det blev sommar.

Jag satt ute på Brunskär med mina kusiner och hade tråkigt. Då kom jag ihåg att jag inte vart inne på min bloggmail på några dagar så jag loggade in och hittade ett par nya mail som jag stte mig och svarade på. Så kom jag tillslut till det senaste mailet som hette ”Angående Stockholm”. Jag öppnade mailet och ser en lång text skickad från någon Fredric. ”Jaha?” tänkte jag och läste igenom hela mailet.

Jag har inte tillåtelse att visa mailet men kortfattat så berättade han att han bodde i Stockholm och också skulle gå Sam på Jensen fast Jensen Östra. Han berättade också att han hade hittat mina videobloggar på youtube och igenom dem hittat min blogg och läst den och ”fastnat direkt”. Han ursäktade sig och sa att han förstod om jag tyckte att han verkade vara något psycho (vilket faktiskt var min första tanke innan jag läst klart, haha). Men så skrev han sin msn och sa att jag fick adda den om jag ville och även sin Facebook. Så jag gick in och kollade Facebook och såg att han faktiskt var en kille i min ålder och ingen läskig gammal gubbe eller liknande så jag addade honom på msn och tänkte ”äh, vad kan det skada?”. Så tog det några timmar innan han loggade in och så började vi prata lite två kvällar i rad. Sedan, tredje kvällen pratade vi till 6 på morgonen om allt, och det upprepade sig natt på natt. Jag var helt fashinerad av hur lika vi var och att han hade samma åsikter som mig om det mesta och på en gång kände jag ett förtroende för honom. Sedan skulle vi prata i telefon första gången och jag var faktiskt nervös. Så jag ringde upp och då hade han precis vaknat och var så sjukt tråkig så jag visste inte vad jag skulle göra! Haha. Iallafall, men efter 20 minuter så var han supersocial och vi pratade i 14 timmar innan vi var tvungna att lägga på. Sedan pratade vi varända ledig sekund då båda kunde och jag började få mer och mer ”kärlekskänslor” för honom vilket skrämde mig då jag för det första inte ens hade träffat honom på riktigt och så var jag väldigt rädd för kärlek, det var då jag skrev dehär inlägget.

Tiden gick och jag åkte till Falun över en natt och bodde hos Jill och Tina och då gjorde Fredrc en parodi på min ”göra mig iordning video”. Så när jag såg den så hände samma sak som i januari, en sekund bara hoppades över. Det var ju han jag hade sett på Jensen i vintras! Jag satt och bara gapade först och sedan ropade jag på Jill och Tina och berättade att det var han och dem kom mycket väl ihåg när jag hade berättat om honom och såg att han såg precis ut som jag beskrivit honom. Jag hade ju bara sett några bilder på honom innan och visste inte exakt hur han såg ut. Sedan berättade jag (aningen generad) för Fredric och först trodde han inte på mig. Hur stört är inte det egentligen? Där snackar vi ödet.

Iallafall, tiden gick och tillslut så åkte jag hem till Stockholm igen och vi träffades. Jag tyckte jätte mycket om honom och han tyckte om mig och där låg problemet då jag har en förmåga att tröttna då jag vet säkert att någon tycker om mig. Jag visste inte vad jag skulle göra men då pratade jag med Mimmi och hon sa ”Fanny, du kan inte göra såhär igen. Du måste ge honom en chans, annars kommer du aldrig klara av ett förhållande igen”. Mimmi brukar inte komma med sånna råd utan lyssna mer på mig, så jag tog åt mig av det och gav honom en chans och han bara växte och växte i mina ögon. Sedan föll jag pladask och nu svär jag på att han har mig i en liten ask. Ibland måste jag sitta och bara kolla på honom för att för det första, försöka inse att det faktiskt är han som jag såg i vintras och för det andra, för att försöka förstå att han är min. Min underbara Fredric. Han gör mig så sjukt glad så det är inte sant och här om kvällen satt jag och frågade mig själv om han verkligen var på riktigt. Jag kan inte på något sätt hitta ett fel hos honom. Han är så sjukt gullig så det finns inte.

Jag skulle kunna hålla på i evigheter men jag ska försöka runda av det och svara på lite övriga frågor sålänge. Men till Fredric, jag vill att du ska veta, att jag tycker du är bäst. Du är underbar. Jag har så otroligt kul med dig och du gör mig verkligen lycklig. <3