Fanny Staaf

Sådärja

Nu har pappa fått mig att må lite bättre iallafall. Han bar mig på ryggen upp och ner för trapporna och sa att jag var det bästa som fanns så då får jag väl helt enkelt ta och tro på det. Men usch vad ensam jag känner mig.

Ska ta tag i städningen på riktigt nu då jag kände mig alldeles för nere för att göra någonting förut. Hörs när jag känner för det!

Världens bästa pappa.

Nej usch nu orkar jag inte låtsas mer.

Jag är ledsen och mår inge vidare. Jag är sårad av olika anledningar och jag längtar hem till Falun och mina riktiga vänner. Skulle ge vad som helst för att få ha dom här. Jag orkar inte just nu alls. Vill bara lägga mig ner och stirra. I skolan idag har jag inte ens orkat prata. Usch, det här är inte jag. Det känns som att allt jag levde för är borta, och jag kommer aldrig att få tillbaka det igen. Allt förändras på en gång och jag hänger inte med.

Bloggar igen när jag orkar.

Heej på er!

Nu är jag hemma! Min blogg dampar så ni kan inte läsa den men jag bloggar ändå i hopp om att det kommer upp senare 🙂 Idag har jag en Fannydag! Dvs – Ingen Fredric! Stort steg va? Haha. Så jag ska städa noga i mitt rum, skriva klart mitt tal och bara mysa. Ska bli skönt. Brukade prioritera ensamtid över allt förut. Behövde ett par timmar varje dag för mig själv när jag fick göra vad jag ville men sedan jag blev tillsammans med Fredric har det liksom inte blivit så. Måste lära mig att vara lite ensam igen! 🙂

Så jag antar att jag ska börja med det tråkigaste – dvs städningen. Hörs om ett tag!