Sådärja
Nu har pappa fått mig att må lite bättre iallafall. Han bar mig på ryggen upp och ner för trapporna och sa att jag var det bästa som fanns så då får jag väl helt enkelt ta och tro på det. Men usch vad ensam jag känner mig.
Ska ta tag i städningen på riktigt nu då jag kände mig alldeles för nere för att göra någonting förut. Hörs när jag känner för det!
Världens bästa pappa.
Kommentera