Längtar ni också tillbaka ibland?
Till tiden när man gick på dagis eller första klass, ja, när man var liten. Längtade efter att få gå upp varje morgon för att få åka iväg och leka med alla sina kompisar hela dagen. Om någon var dum, hatade man den. Om någon var snäll så älskade man den. Så enkelt var det, inga problem. Inga betyg att hålla ordning på, inga svåra prov, ingen komplicerad eller olycklig kärlek (inte så seriös iallafall) inte ha dendär pressen på sig varje dag. Pressen att vara som alla förväntar sig, pressen att leva upp till allas förväntningar. Man får inte vara för sminkad, men inte ful. Man får inte vara bitchig men inte för mesig. Man får inte vara för ärlig, men verkligen inte falsk. Jaja, man kan fortsätta i evigheter. Jag hörde någon säga nått nydligen, kommer inte ihåg vart eller när men nydligen var det.

"Var bara dig själv, och se till att du passar in!"

Hur sjukt är det egentligen? Därför längtar jag tillbaka till när allt var oskyldigt och problemen inte fanns. Hur man kunde vara lycklig i timmar för att man fick en glass, och hela tiden hade man någonting att göra. Leka med dockor, rita, kurragömma, titta på disney filmer. Då var allt så enkelt..

            
– Ögonskuggor från H&M.                            – Örhängen, Ur&Penn
(älskar! hahaha)                

   
– Rouge dream mousse, Maybelline      – 1 lermask & 2 Anti-aging, Åhlens
   (underbart!)                               (Man tror att anti-aging är bara för rynkor
                                                  och sådant men gör även hyn otroligt len!)

        
Linne, Åhlens                                                      Foundation true match, Lóréal Paris.


Puder borste, H&M
(Helt sjukt, 120 kronor billigare där,
för EXAKT samma grej lixom. Ibland
undrar man vad dom pysslar med, haha)

Ni vet känslan när man blir sviken. Känslan av att bli besviken på någon man förväntade sig mer av. Känslan av smärtan när något man bestämmt sig för att inte ta in ändå rör vid ens hjärta och trycker in en kniv i det. Den känslan av att vara helt ensam och man inte vet vem som är kvar, eller känslan av att man inte vet vem man kan lita på. Dendär känslan när man fått reda på någon om någon som man egentligen inte vill tro på men ändå fattar är sant. Ni vet dendär känslan, när man inte orkar resa sig och andas mer..