de dagar jag önskar att du fortfarande vore min.

Hej på er

Jag antar att det bara är jag som är dum nog att vara vaken nu men jag väntade på att det skulle bli ljust så jag kunde gå ut och kissa (a) Haha. Och nu sitter jag här i natten och funderar över saker som hänt, som är och som kommer hända. Jag funderar på Falun och hur flytten kommer att påverka mig. Visst saknar jag Falun redan. Iallafall alla människor och att ha ett socialt liv, känner mig helt utestängd ifrån världen här och när sveriges två största städer får mig att känna mig så så är någoting på tok. Jag saknar mitt rum, jag saknar min altan, jag saknar mitt jobb, jag saknar att bara kunna gå ut att träffa någon och känna mycket människor. Jag saknar att kunna gå överallt och jag saknar att veta vart allt är. Jag saknar att känna igen folk och att själv bli igenkänd. Jag saknar mina minnen och mitt gamla liv som jag lämnat.

Men hur mycket jag än saknar Falun och mitt gamla liv som tog slut för två veckor sen och även om jag känner mig isolerad här så har jag aldrig mått bättre. Falun är inte bra för mig och jag kände skillnaden innuti mig direkt när jag lämnade det och det var för sista gången, då jag visste att när jag skulle komma tillbaka skulle jag vara en gäst. Då kändes det som att en massa problem bara sköljde ur mig. Som att allt såntdär småtjafs försvann för det var ingen idé att ta med sig där ifrån. Jag avslutade de livet jag alltid hade haft för att börja ett nytt som jag inte visste någonting alls om. Det är som att dyka i en sjö när man inte kollat innan vart det finns stenar. Antagligen går det bra men chansen finns att man bryter nacken och dör. Det gäller bara att våga ta sats och dyka i och hantera situationen.

Jag känner mig modig, men ensam. Mogen, men liten. Förväntansfull men rädd. Alla känslor bara svallar över mig. Jag antar att livet måste innehålla ett visst antal stora förändringar men i Falun var jag jag. Jag känner en stor trygghet där och jag vet att jag passar in men ändå vet jag hur dålig den staden är för mig. De senaste halvåret är det mycket jag har klarat av bara för att jag kunnat tänka "Snart flyttar jag och slipper allt dehär". Hade jag inte kunnat tänka så vet jag inte om jag hade klarat det. Jag både hatar och älskar staden. Jag hatar den för att det är så fruktansvärt mycket skit men jag älskar den för att det är hemma, och det kommer alltid vara hemma även om jag inte bor där och kanske inte heller är där så ofta. Men det kommer fortfarande att vara mitt hemma. Och jag undrar om det någonsin kommer att förändras. Men en sak är iallafall säker. Jag saknar "er" Falun. Men jag tror inte att jag borde komma tillbaka. Inte på ett tag iallafall. Först måste jag komma in i allt det nya och inse att det är där jag bor nu.

Nej nu måste jag sova, hörs imorgonbitti! 🙂 puss