Någon som vill ha ett par trösor?! HAHAHAHAHAHAHA

Tuggumi:
Helt klart dehär! Smaken är helt underbar och man får massa sommarkänslor! Men det är synd att smaken försvinner nästan på en gång..

Halsband:
Dehär halsbandet köpte jag på Guldfynd till avslutningsmiddagen och skolavslutningen. Det är supersött och eftersom att det är äkta så är det inte sådär lätt  och känns som att det ska gå sönder vilken sekund som helst som andra halsband. Älska!

Låt:
Joshua Radin – Closer
Det var Fredric som skickade den till mig och jag fastnade direkt. Helt underbar låt som spelas om och om igen här hemma hos mig!

Såja, nu är jag lugn.

Jag orkade inte hålla allt inne längre, så jag sprang ut i spöregnet och orkade inte bry mig om att jag blev blöt och började springa upp för berget, och då hade Kajsa sett mig och kom efter. Så småsprang vi över till andra sidan ön där ingen bor och det bara finns klippor och hav. Det var nästan storm och blåste så vi nästan tappade balansen och regnet öste ner. Så ställde vi oss på en klippa ut emot havet och gallskrek rätt ut. Jag skrek ut allt hat, all sorg, all saknad och allt som gör ont i mig varje dag. Jag skrek ut allt jag inte ville ha kvar, alla jag inte ville ha kvar. Jag skrek tills jag tappade andan, andades ett tag, tänkte på allt, och skrek igen. Tillslut hade jag lugnat ner mig och Kajsa tittade sådär glatt på mig. Vågorna slog upp och jag fick helt plötsligt för mig att jag ville i vågorna så jag skrek igenom blåsten "Kajsa, nu badar vi!" Lilltjejen sken upp som en sol och skrek "På riktigt?!". Jag nickade och började ta av mig kläderna längre in emot land och hon skuttade efter och gjorde likadant. Sedan satte vi oss precis där vattnet börjar och höll fast oss och lät våg efter våg slå över oss. Jag har aldrig kännt den känslan förut. Det var som att alla problem bara försvann, och som att inget spelade någon roll längre. Man kände att man levde. Så kollade jag ner på Kajsa och jag tror aldrig att jag har sett en lyckligare unge. Mina skrik av ilska gick snart över till lyckoskrik och skratt. Vi satt där tills det kom en sån gigantisk våg så vi spolades långt upp på land igen. Då tog vi våra kläder och gick tillbaka. Kajsa pratade glatt om hur kul det hade vart hela vägen tillbaka och när vi kom in så sprang hon genast att berättade för alla vad vi hade gjort, och jag gick ner till mig för att sätta på mig torra kläder. Jag var helt lugn och lycklig, det går inte att beskriva. En sån grej som att skrika i regnet, och låta vågorna skölja över kroppen tillsammans med ett litet bekymmerlöst barn kunde ändra alla mina känslor och ta bort all min ilska. Sedan bjöd jag ner lilltjejen på varm choklad! 🙂

Lycka säger jag bara.