English: If you want to read this post in english or your language, just press the ”Translate”-button above.Â
My story
Här har ni det äntligen! Inlägget om hur jag fick mitt internship i New York. Jag har ju fått väldigt många kommentarer och mail med frågor om detta och jag har lovat er ett inlägg om det men av någon anledning så har jag inte känt mig helt redo för att skriva det för än nu. För mig så började det hela med att jag började ringa runt till wedding planners här i Perth när min utbildning började lida mot sitt slut. Jag visste att det är relativt svårt att få jobb inom den här branschen, speciellt utan erfarenhet, så jag hade beslutat mig för länge sedan att när min utbildning var klar skulle jag göra ett internship (jobba gratis) i 3 månader åt någon som inspirerade mig för att få in en fot och få riktig erfarenhet. Av alla wedding planners här fick jag dock samma svar, att det just nu är det en lokal finanskris i Perth vilket betyder att folk inte har råd med dyra bröllop vilket i sin tur leder till att wedding planners inte blir anställda. De sa att de skulle spara mina kontaktuppgifter och höra av sig till mig så fort de hade mer jobb så att jag hade något att göra på mitt internship. Men jag ville ju inte vänta, jag ville komma igång genast och börja min karriärsresa!
I samma veva la min största förebild inom branschen, en wedding planner i San Francisco, upp pÃ¥ sin Instagram att hon sökte en intern för hösten. Mest för skojs skull och erfarenheten skickade jag iväg en ansökan och inom bara 2 dagar sÃ¥ fick jag svar att internshipet var mitt om jag ville ha det. Jag var sÃ¥ chockad sÃ¥ jag visste inte vart jag skulle ta vägen, bara att denna kvinna hade SETT mitt CV gjorde mig helt skakig och tankarna som började med ”Herregud, jag kan ju inte Ã¥ka till San Francisco! Jag har ju hela mitt liv här!” började mer och mer övergÃ¥ till ”Varför inte? Varför skulle jag inte kunna det?”. Jag började titta pÃ¥ boendelösningar, flygbiljetter, pratade med Jesper osv och hade daglig kontakt med plannern i San Fran men det som frÃ¥n början hade känts sÃ¥ perfekt blev mindre och mindre perfekt när hon sa att jag mÃ¥ste ha tillgÃ¥ng till bil (även om jag hade haft en bil sÃ¥ känner jag mig inte bekväm med att köra dÃ¥ jag inte kört pÃ¥ flera Ã¥r), det skulle bara vara 2 dagar i veckan (var det värt att Ã¥ka hela vägen dit och lägga alla de pengarna för endast 2 dagar i veckan av erfarenhet?) osv. Huvudet skrek hela tiden att ”Det här är den bästa wedding plannern du känner till! Det blir inte bättre än sÃ¥här!” men i magen började det kännas som att det inte var rätt.
Efter några dagar av funderingar fram och tillbaka insåg jag att om jag kunde få ett internship där, vem säger att jag inte skulle kunna få det någon annanstans i USA? Min bästa vän bodde just då i New York så jag började prata med henne och New York kändes så mycket mer lockande och på något sätt enklare att hantera. Jag började söka internships där med och det hela slutade med att jag fick 5 internships i New York varav jag tillslut valde Chris, vilket i mångas ögon var ett lite udda val då han hade minst företag och kortast historia inom branschen men jag valde honom pga. personkemi och att jag fick jobba så himla nära honom. Istället för att sitta på ett kontor och svara i telefon för en känd wedding planner som aldrig ens lär sig namnet på en så var jag med Chris på varenda steg. Jag läste varenda mail, hörde varenda telefonsamtal, var med i beslutet om varje liten blomma som skulle köpas på marknaden och blev presenterad för alla hans kontakter. Dessutom så blev han en väldigt nära vän till mig vilket var så värdefullt då det ändå var ganska tufft att åka till andra sidan jorden helt ensam till en ny stad utan pojkvän, familj eller vänner.
Ja, och resten är ju historia. Jag lärde mig så extremt mycket under mina månader i New York, både om yrket som wedding planner och om mig själv. Det var en ren och skär erfarenhet rakt igenom som jag är extremt tacksam för att jag hade möjligheten att uppleva. Nu kan jag knappt vänta för nästa steg! Hur som helst så har jag även skrivit ihop 5 steg jag tog för att söka mitt internship + en massa tips, för er där ute som är sugna på att göra samma sak!
5 steps – How I got my internship:
1. Ta beslutet / Make the decisionÂ
Först och främst så måste du bestämma dig. Du måste bestämma dig för att det här är vad du verkligen vill och dessutom att du har möjlighet att göra det för när du väl får internshipet så är det ganska snabba puckar och oftast vill de att man ska börja inom en månad. Tänk även på att du ska ha ekonomi så det räcker för boende, levnadskostnader och flygbiljetter då internships är obetalda.
2. Googla fram favoritföretag / Find your favorite companies
När man söker ”internships som inte finns” som jag gjorde, alltsÃ¥ att företaget inte öppet söker efter nÃ¥gon, sÃ¥ fÃ¥r man räkna med att man oftast inte ens fÃ¥r svar pÃ¥ sina mail. Förbered dig pÃ¥ att skicka minst 20 ansökningar och att varje mail kommer ta ca en timme att skriva. Först och främst mÃ¥ste du i alla fall leta upp minst 20 företag som du skulle tänka dig att jobba för! Innan jag gjorde detta gick jag igenom vad som kändes som alla listor som fanns med wedding planners i New York.
3. Skriv mail + CV + Personligt Brev / Write mail + Resumé + Cover Letter
Nu till den viktigaste delen, att skriva ihop din ansökan! Ansökan bestÃ¥r av 3 delar: Texten i mailet, CV’t och personligt brev. Texten i mailet ska vara relativt kort och syftet med den är att göra läsaren tillräckligt intresserad för att öppna ditt CV och ditt personliga brev även fast de inte söker nÃ¥gon för tillfället. När jag skrev mitt sÃ¥ började jag med en hälsning + lite smicker och beröm för företaget, sedan en kort presentation av mig själv och tillslut skrev jag kort om att jag hade bifogat mitt CV och personliga brev som personen gärna fick kika pÃ¥ och sedan mina kontaktuppgifter och att jag var tillgänglig när som. Avsluta med mer smicker (it would be such an honor to work for you) och typ ”I’ll keep my fingers crossed”. Att du inte bor i USA kommer de även förmodligen se som en nackdel och tycka att det är lite jobbigt sÃ¥ jag la till att jag kunde vara i New York inom 2 veckor och att jag redan hade fixat boende (vilket var en lögn, men väldigt avgörande märkte jag snabbt). De behöver veta att du verkligen tänkt igenom detta!
CV’t är ju en samling av dina tidigare erfarenheter, se bara till att det är uppdaterat och ser snyggt ut. Personligt brev är den största delen av ansökan och där la jag mest tid! Först skriver du ca 1 A4 om dina tidigare erfarenheter som är relevanta och vad du lärt dig av dem och sedan även VARFÃR de ska anställa just dig och vad de skulle fÃ¥ ut av det. Detta kan vara knepigt sÃ¥ jobba pÃ¥ det tills du verkligen är helt nöjd! Och sÃ¥ till trixet (och det mest tidskrävande), gör varje personligt brev personligt till just det företaget du söker till (med andra ord, 20 olika personliga brev). Du kan följa samma mall med erfarenheter osv men börja varje personligt brev med ”Hello Chefens namn/Företagets namn” och skriv även nÃ¥got mer personligt i texten om företaget sÃ¥ att de förstÃ¥r att det är skrivet till just dem och inget du skickar till alla. Jag avslutade alla mina personliga brev med att skriva vilka mina 2 favoritbröllop var frÃ¥n deras portfolio, jag nämnde även företagets namn nÃ¥gra gÃ¥nger i texten. Här är det dock såååå pinsamt om man Ã¥ker fast sÃ¥ kolla igenom varje brev minst tvÃ¥ gÃ¥nger innan du skickar det sÃ¥ att du inte har glömt kvar fel namn nÃ¥gonstans!
4. Maila till rätt person / Email the right person
När du har skrivit klart din ansökan (ta en i taget och skicka eftersom) är det dags att leta upp mailadressen. Här är det väldigt viktigt att maila rätt person! Om du hittar mailadressen till chefen/personalansvariga/jobbansökningar har du sÃ¥ mycket större chans än om du mailar till info@företagsnamnet.com. Du vill att en person som faktiskt har makten att anställa dig ska läsa mailet, och inte nÃ¥gon assistent som det inte spelar nÃ¥gon roll för. En trick för att fÃ¥ dem att öppna mailet är ocksÃ¥ att skriva ”Hej Namnet” i rubriken istället för ”Internship” dÃ¥ mÃ¥nga bara slänger det i papperskorgen direkt tydligen (it’s a ruff world, haha).
5. Följ upp / Follow Up
Som jag skrev tidigare så kommer de flesta inte ens svara (förmodligen inte ens läsa) ditt mail så efter ca 4-7 dagar så mailade jag de jag inte fått svar från igen och bara skrev något kort om att jag vet att de är väldigt upptagna men jag undrade om de hade haft tid att läsa mitt senaste mail. Det får dem att förstå att du är seriös och påminner dem om mailet om de kanske bara glömt bort att läsa det. Detta gav faktiskt väldigt bra resultat för mig och jag fick många svar (3 av mina internships efter detta mail). Här i Perth så ringde jag runt till företagen istället för att maila vilket är ännu bättre, men det är ju lite knepigt (och dyrt) att göra det till ett annat land.
Stort stort lycka till finisar med allt ni kommer ta er an, och ett tack ocksÃ¥ om du orkat läsa hela vägen ner hit! Haha. Har ni nÃ¥gra frÃ¥gor som helst är det som vanligt bara att kommentera/maila sÃ¥ svarar jag sÃ¥ snart jag kan (:Â
