Godmorgon på er fina! Idag skulle Jesper egentligen åkt till Australien men han är kvar här, visumen har fortfarande inte gått igenom. Vi har verkligen haft maximal otur! Mitt visum går ju på Jespers ansökan också eftersom att det är ett partnervisum och Jesper kan inte få sitt visum för att han fortfarande väntar på resultat från en hälsoundersökning. Så, det enda vi egentligen har gjort de senaste två veckorna är att vänta och vänta och ringa och ringa men det finns ingenting vi kan göra. Detta gör mig verkligen sååå arg och jag försöker hålla mig lugn (okej, inte hela tiden, igår lyckades jag slå sönder min egen telefon i ett raseriutbrott på systemet, haha) men egentligen vill jag bara ringa och fråga vad det är för fel på dessa människor som verkligen inte vill hjälpa till överhuvudtaget. Men, Jesper låter mig inte…. Haha. Jag menar, bara en sådan grej om att de envisas med att skicka allt via post så att det tar extra lång tid? Vad hände med mail och fax liksom? Hur som helst, nu ska jag upp på vinden och se om gå igenom och sortera gamla kartonger med mina barnleksaker ger mig sinnesro!

Good morning everyone! Today Jesper was supposed to leave for Australia but he is still here, the visas still hasn’t been approved. My visa is on Jespers application since it’s a partner visa and Jesper can’t have his visa approved since we’re still waiting for the results from his health examination. So, the only thing we’ve been doing the last couple of weeks is waiting and waiting and calling and calling but there is nothing we can do. This makes me so angry and I’m trying to stay calm (okay, not all the time, yesterday I broke my own phone in a rage at the system) but really I just want to call these people and ask them what’s wrong with them and why they don’t seem to be willing to help us. But, Jesper won’t let me, haha.  I mean, they insist on sending everything with regular mail just so that it will take a few extra days, that happened to email?! Anyway, I’m going up to the attic to go though some old boxes from my childhood now, I hope that will calm me down.