About Boracay

Boracay är en overkligt vacker ö i Filippinerna som har de näst mest turkosa vatten jag någonsin sett (det mest turkosa kommer nästa söndag). Vart man än ser finns det kritvita stränder, mysiga restauranger och höga palmer. Det mesta på Boracay är uppbyggt längst White Beach och där är det mycket turister och liv. Här hittar du en massa restauranger, hotell, shopping, uteställen, utflyktscenter, bankomat osv. Vi var där och åt ibland på kvällarna eftersom att vi bodde där andra veckan (det finns väldigt många bra restauranger) men höll oss undan på dagarna just för att de är ganska turistigt. Mer om vart vi hände på dagarna kan du läsa längre ner! Boracay är i alla fall ett fantastiskt ställe som jag bara måste besöka igen. Helt klart den bästa destinationen om man vill åka iväg på en 2-veckors Asiensemester!

Boracay is an beautiful island in the Philippines that has the second most turquoise water I’ve ever seen (the most turquoise comes next Sunday). Everywhere you look you’ll see white beaches, cozy restaurants and palm trees. Boracay is mostly built around White Beach and where there are a lot of tourists. Here you’ll find a lot of restaurants, hotels, shopping, nightlife, tour center, ATM etc.. We were there to have dinner a few times because we lived there the second week (there are a lot of great restaurants) but kept away during the day because we thought there were to many tourists. You can read more of where we spent our days below! Boracay is certainly an amazing place that I just have to visit again. Clearly the best destination if you want to go off on a 2-week holiday to Asia!

How to get here

Det är synd att det fortfarande är så krångligt att ta sig till Filippinerna från Sverige, men å andra sidan så hade det säkert varit mycket mer turistigt om det varit enklare. När man bokar flyg ska man i alla fall ha Caticlan som slutdestination (man brukar få mellanlanda i Kina och Manila) och därifrån tar man sedan en båt över som tar ca 10 minuter och går väldigt ofta. Detta stressade jag upp mig väldigt mycket för innan men det var absolut inga problem och alla Filippinare är väldigt hjälpsamma (och sedan ber de om dricks, haha). En resa från dörr till dörr tar ofta 30+ timmar så man får vara beredd på det men jag har gjort det tre gånger de senaste två åren och jag skulle aldrig tveka en sekund på att göra det igen.

It’s a shame that it’s still so difficult to get to the Philippines from Sweden, but on the other hand, it would probably have been a lot more tourist if it had been easier. When you book a flight you should have Caticlan as the final destination and from there you’ll take a boat to Boracay which takes about 10 minutes and leaves very often. I got really stressed out about this boat trip but it was absolutely no problem and all Filipinos are very helpful (and then they ask for a tip, haha). A journey from door to door often takes 30 + hours so you have to be prepared for that but I’ve done it three times in the last two years and I would never hesitate for a second to do it again.

Where to stay

Första veckan bodde vi i en fantastisk villa som Jespers föräldrar hyrde uppe pÃ¥ berget. Utsikterna därifrÃ¥n var helt galna och gick man ner för trapporna kom man direkt till en av Boracays finaste stränder (Din-iwid, mer om den nedanför). Eftersom att det var ett hus man hyrde fixade man sin egen frukost och sÃ¥ men det kom folk och städade och diskade varje dag. Riktig lyx! Ni hittar hemsidan för dessa hus här. Vi bodde i ”Salt Villa”. Andra veckan bodde jag och Jesper pÃ¥ ett hotell som hette Pinjalo Resort som var rent och fräscht men inte sÃ¥ jätteroligt. Vi var aldrig där förutom för att sova sÃ¥ det spelade inte sÃ¥ stor roll men tänker man hänga mycket pÃ¥ hotellet sÃ¥ kan det vara bra att jämföra innan! Men läget var super.

The first week we stayed in a beautiful villa that Jesper’s parents rented on the mountain. The views from there was absolutely ridiculous and if you went down the stairs you came directly to one of Boracay’s finest beaches (Din-iwid, more about that below). Because it was a house we made our own breakfast and then but someone came and cleaned and made the dishes every day. Real luxury! You can find the website for these houses here. We lived in ”Salt Villa”. The second week, Jesper and I stayed at a hotel called Pinjalo Resort that was clean and fresh, but not so much fun. We were never there except to sleep so it didn’t matter that much but if you plan to hang out a lot at the hotel I would compare this one to a few others first! But the location was super.

Two hidden places

Som sagt sÃ¥ är det väldigt turistigt runt White Beach sÃ¥ vi hade tvÃ¥ andra stränder vi hängde pÃ¥ om dagarna. Din-iwid Beach som var den stranden vi bodde pÃ¥ första veckan. Den ligger nästan ihop med White beach men man fÃ¥r gÃ¥ runt ett litet berg sÃ¥ man ser inte emellan. Det är en väldigt liten strand men betydligt mycket lugnare än White Beach och sÃ¥ finns det en mysig lite restaurang som serverar supergod pizza och fruitshakes till bra priser. Den andra stranden heter ”Balinghai” och det är en svensk kvinna som har det. För att komma hit fÃ¥r man ta en tricycle (Filippinernas version av taxi) en bit och sedan betalar man lite för att fÃ¥ komma in (minns inte exakt vad det var) men för dessa pengar fÃ¥r du sedan äta och dricka sÃ¥ det gÃ¥r alltid jämnt ut. Denna strand (eller flera smÃ¥ stränder är det egentligen) är man nästan alltid helt ensam pÃ¥ och det är verkligen nÃ¥got speciellt. Beställer man mat i restaurangen hissas den ner i en korg när den är klar, haha. Missa för guds skull inte detta!

Like I said, it’s very touristy around White Beach so we had two other beaches we hung at during the days. Din-iwid Beach was the beach we stayed at the first week. It is close to White beach but you have to walk around a few cliffs to get there. It’s a very small beach, but much quieter than White Beach and there is a cozy little restaurant that serves pizza and super tasty fruitshakes at great prices. The other beach is called ”Balinghai” and it’s a Swedish woman who has it. To get here you have to take a tricycle (the Philippine version of a taxi) and then you pay to get inside (do not remember exactly what it was) but for that money, you can eat and drink so really it’s like it’s free. On this beach you’ll almost always completely alone, and it is really something special. Don’t miss this! 

Swimming all alone at Balinghai