Jag brukar inte skriva så mycket om känslor i bloggen, speciellt inte mina egna känslor då det känns som att jag blir så sårbar då. Det har varit enkelt att bjuda på de trevliga bitarna och ibland nämna att jag har en dålig dag men aldrig gå in på detaljer. Men idag ska jag göra ett undantag så att ni förstår varför jag försvinner lite ibland och kanske inte är precis som vanligt.
Jag har inte mått riktigt bra på hela våren. Det är inte så att jag har gått runt och ständigt varit ledsen men jag har på något sätt inte känt mig som mig själv. Jag har börjat tvivla på min egen förmåga att klara vissa saker, jag har känt mig felplacerad i många vardagssituationer och jag har börjat tvivla på vänskapsrelationer och allt detta har bidragit till att små händelser för mig har känts som stora katastrofer och jag har dragit mig ifrån personer som egentligen är bra för mig och tappat kraften för att göra en massa saker jag förut älskade. Jag vet inte om det kanske kan bero på att jag alltid har haft något att göra varje dag och bakat in bloggen i det och nu helt plötsligt är jag antingen helt upptagen på jobbet morgon till kväll eller helt ledig, det blir så varierande. Jag kan inte säga att jag har en lösning på det här eller att jag vet vad det beror på, men jag har bestämt mig för att ägna hela min semester på att jobba med min självkänsla och bara göra saker jag som jag mår bra av med min fina familj och pojkvän och hittills har det resulterat i att jag sett många saker ur ett nytt, bättre perspektiv men jag blir ändå ofta trött och deppig så det är därför det ibland bara har blivit ett inlägg om dagen. Det jag ville komma fram till är att jag älskar att blogga, det är min lilla frizon, så jag har inga som helst planer på att sluta men det kan bli lite glest mellan inläggen vissa dagar då jag inte mår bra och ibland kommer allt vara som vanligt. Jag hoppas att min semester kommer räcka till för det här och att jag kommer komma på vad det beror på, men under tiden ska jag bara samla energi och njuta. Jag hoppas att ni stannar kvar och hänger med på vägen!
Och lycka till med allt ! Dina läsare finns alltid kvar 🙂
Hej! Ville ba säga att du till att börja med ska ta ett djupt andetag och vara stolt över dig själv! Tänk på hur långt du har kommit i livet och med dig själv. Alla dessa år hur du har förändrats eller om du lärt dig något om livet och dig själv! Allt har ett syfte och det finns alltid nåt som driver en framåt. När mådde du riktigt bra sist och vad berodde det på?
Det kanske räcker med små mål i taget, allt tar sin tid. Du är självständig och verkar dessutom vara en otroligt fin människa :). Jag litar på att du snart kommer på vad der är som känns lite snett, se dig omkring lite mer och fokusera på att leva livet så som du vill! 🙂
Tänk på allt som du har gjort fram tills denna dagen. Allt du gjort och åstadkommit i ditt liv! Då hoppas jag att du ändrar dina tankar om att du tvivlar på dig själv och känner att du inte kan klara av saker och ting.
Hoppas att du mår bättre snart, Fanny! Kramar 🙂
En stor kram till dig Fanny! Jag hoppas du mår bättre snart 🙂
Usch vad jobbigt! Inte roligt när man går igenom sånt där. Hoppas att du känner dig bättre snart. Ha en underbar semester nu! 🙂
Du satte ord på min situation just nu, även om jag är några år yngr
Hittar du en bra väg för att komma tillbaka till ditt gamla jag får du gärna dela den!
Västkusten är den bästa terapin som finns och hoppas du och Jesper får det underbart!
Många kramar!
Ta hand om dig! :-)<3
Ta vara på din semester och ta hand om dej! Vi läsare finns kvar här & tänker på dej! Stor kram!
Åh gulliga söta Fanny ! Önskar jag kunde hjälpa dig som du hjälpt mig många gånger med dina inlägg om att må bra .skulle bara vilja träffa dig och krama pm dig,och tror att många känner som mig. Jag har bara följt din blogg i knappt ett år men lusläst hela arkivet när det varit glest mellan inläggen, och det känns som du blivit en nära vän Stora Bamsekramar från en som aldrig kommer sluta följa dig
Vad läskigt, direkt när jag började läsa din text så stämde allting in på mig. Jag har själv mått sådär, min självkänsla svajar hela tiden. Men det är bara att kämpa på!
Kämpa på bästa Fanny! Styrkekramar! <3
Vi går ingenstans! 🙂 Ta hand om dig självförst och se till att må bra. Det är det viktigaste 🙂
KRAM!
Brottas mot något liknande. Hoppas det reder ut sig för dig. Kram!
Ta nu till vara på din semester, gör roliga saker och umgås med personer som gör dig hel och som du trivs med. Gör saker du älskar. Det är viktigt att ha någonstans att hämta energi ifrån.
Jag känner inte dig personligen, men har följt din blogg nu i ett antal år och den uppfattningen som jag fått av dig är att du är en väldigt trevlig, positiv, söt och jordnära tjej som verkligen tar vara på livet samt sina nära och kära.
Tro på dig själv, du är en stor inspirationskälla ska du veta! <3
Fanny, tack för din öppenhet. Du är helt fantastisk som du är. När bloggen inte uppdateras går jag tillbaks till gamla inlägg minns, ler och drömmer. Tittar med nya ögon. Du har en helt underbar variation på bloggen som slår många andra mer meriterade proffs tycker jag.
Vad gäller inredning brukar jag tänka på min första 1:a och jag håller på och skrattar ihjäl mig när jag jämför med hur fin din lägenhet är. Men, men var sak har sin tid :-). Ibland är känsla och verklighet helt olika saker och det gäller att kunna ta sig ur känslan om den är negativ och se verkligheten som den är. Bara att leva är så fantastiskt och det tycker jag du förmedlar med dina bilder.
Fortsätt kämpa, vi hejar på dig allihopa! Massa kramar!!
Fortsätt att göra saker som gör dig hel, det är det enda som verkligen betyder något i världen. Var med dem som får dig att må bra, och ge aldrig upp hoppet om dig själv! Du är definitivt inte ensam om att känna som du gör, men av egen erfarenhet så vet jag att man inte kommer långt ensam!
Kom ihåg att du är en underbar inspiration och att din blogg är super, jag själv har troget följt den varje dag i många år! Kämpa på tjejen 🙂
Bry dig inte om läsarna. Blogga när du känner för det och känner att du kan ge något. Har själv mått dåligt den senaste tiden och känner en otrolig inre stress. Den kommer lite närsomhelst när jag har lite att tänka på och även i dom stunder jag vanligtvis brukar känna mig mest tillags kan jag få denna känsla och jag hatar det verkligen. Jag vet inte riktigt vart den kommer ifrån men jag tror att det är någon undermedveten känsla inför framtiden och vad jag ska göra med mitt liv. Fast jag egentligen vet att det inte är bråttom så kan jag inte undgå känslan. Jag försöker sysselsätta mig själv och göra saker jag tycker är roligt. Och även när det känns som att jag bara vill krypa under täcket så försöker jag rycka upp mig. Och det funkar ibland väldigt bra! 🙂
Stor kram! Vi hejar på dig! <3