Dagarna bara försvinner, klockan är redan över 6…

Känns som att jag slösar bort hela lovet på att sitta här och längta tills jag ska få åka här ifrån. Usch, ja det får bli som det blir när skolan börjar igen. Jag är livrädd, men jag antar att det är normalt. jag är nog mest rädd för att alla andra ska ha lärt sig mycket mer än mig och jag kommer suga och inte fatta nåt.. haha. Människor är jag inte lika orolig för eftersom att jag alltid haft väldigt lätt för att lära känna nya människor osv, det får bli som det blir och det är ju inget jag kan påverka. Själva skolarbetet där emot, tänk om skolan inte alls passar mig fastän jag tror det nu? Tänk om det kommer vara supertråkigt redan första veckan? Nej usch, åter iegn så skrämmer jag mig själv liksom 1000 andra gånger..

nu ska jag svara på lite fler frågor!