Spelar inte längre någon roll
Jag orkar inte slåss
Det är bortom min kontroll
Du lämnade mig ensam
Och självklart blev jag rädd
Min sista gnista hopp var att synas att bli sedd
Och jag glömmer bort att andas

Jag trodde att allt skulle bli enkelt nu. Att jag bara skulle kunna ta mina grejer, mina känslor och min kropp och flytta mig till en annan plats i landet och sedan må bättre och slippa allt gammalt. Alla minnen, alla konsekvenser för misstag man gjort, att skit man får ändå. Men det är inte så lätt, jag springer och springer ifrån det men det kommer hela tiden ikapp mig. Jag kommer inte ifrån det, jag slipper inte. Det är en del av mig, och även om jag vill släppa den delen så verkar den hålla mig kvar. Jag orkar inte med det mer nu, varför blev det inte bara bättre som det skulle? Trodde inte att jag skulle behöva släppa allt och alla men jag märker nu att det är precis vad jag måste göra. För jag orkar inte mer nu. Jag orkar inte bry mig, och jag orkar inte få en anledning att bry mig.