Jag satt i ett mörkt hörn. Jag var utomhus och det regnade smått. Den kyliga luften trängde sig igenom mina kläder på ett kusligt sätt. Jag var helt ensam och det hade vart kolsvart om inte en gatlykta hade lyst en liten bit bort. Det var långt in i oktober och det låg kladdiga löv överallt på marken. Då hörde jag tunga steg i buskarna bakom mig, och någon dök upp bredvid mig. Först sparkade han mig, sedan spottade han på mig och sedan tryckte han in en kniv i mig så jag inte kunde göra annat än att skrika. Sedan slet han ut mitt hjärta och kastade det på den grusiga asfalten. Jag såg det dunka snabbare och snabbare. Jag visste att det dunkade för honom, han visste att det dunkade för honom, alla visste att det dunkade för honom. Så klev han på det. En gång, och en till. Han började stampa och sparka tills det bara var blod kvar. Blodet var stänkt på mig, honom och området runt omkring. Jag skakade i hela kroppen och kände hur det blev svårt att andas.
– Du krossade mitt hjärta.. Visakade jag. Han skrattade högt och ljudligt, sparkade till mig och försvann i mörkret bakom gatlyktan. Jag välte ner ifrÃ¥n min sittande ställning till liggande pÃ¥ marken.
Jag kunde inte leva utan hjärta.
Jag kunde inte leva utan hjärtat du tog ifrån mig.
