Längtar ni också tillbaka ibland?
Till tiden när man gick på dagis eller första klass, ja, när man var liten. Längtade efter att få gå upp varje morgon för att få åka iväg och leka med alla sina kompisar hela dagen. Om någon var dum, hatade man den. Om någon var snäll så älskade man den. Så enkelt var det, inga problem. Inga betyg att hålla ordning på, inga svåra prov, ingen komplicerad eller olycklig kärlek (inte så seriös iallafall) inte ha dendär pressen på sig varje dag. Pressen att vara som alla förväntar sig, pressen att leva upp till allas förväntningar. Man får inte vara för sminkad, men inte ful. Man får inte vara bitchig men inte för mesig. Man får inte vara för ärlig, men verkligen inte falsk. Jaja, man kan fortsätta i evigheter. Jag hörde någon säga nått nydligen, kommer inte ihåg vart eller när men nydligen var det.

"Var bara dig själv, och se till att du passar in!"

Hur sjukt är det egentligen? Därför längtar jag tillbaka till när allt var oskyldigt och problemen inte fanns. Hur man kunde vara lycklig i timmar för att man fick en glass, och hela tiden hade man någonting att göra. Leka med dockor, rita, kurragömma, titta på disney filmer. Då var allt så enkelt..